Hello Citycatbabes!

Nu har jag spanat in varenda outfit från topp till tå, från lösögonfrans till pedikyr. :)

Årets Golden Globe-gala överraskade mig positivt, i och med att så många kvinnliga skådespelerskor vågade hylla sin femininet, sin kvinnlighet och klä fram den med stolthet. Man kan vara feminist på många olika sätt (det viktiga är att man är feminist tycker jag) men för mig är det viktigt att man ska få vara kvinna. Få lov att vara kvinnlig och känna en stolthet och styrka i det. Och att man då blir bemött med samma respekt som alltid annars. Att färger som kvinnor ofta råkar föredra ibland klassas som töntiga, mesiga eller vad det nu är, som tex. färgen rosa är så otroligt löjligt. På Golden Globe-galan i år har kvinnorna re-claimat rosa! Yass! Det är en ny våg av feminitet som sveper över modevärlden där rosa nu blir en symbol för självsäkerhet och styrka. En del av feminism för mig är att man inte ska behöva klä sig, tala som och bete sig som en man för att bli tagen på allvar eller för att få lika lön för lika arbete. Ingen skulle komma på tanken att behandla en man med mindre respekt för att han dyker upp i ett typiskt manligt plagg i en färg som många män föredrar säg, tex. mörkblått. Tanken är ju absurd. Ingen skulle koppla hans kläd eller färgval till intelligens eller kompetens. Hur kan det då vara möjligt att en kvinna blir bemött med mindre respekt för att hon dyker upp i klänning? Eller att hon anses tex. naiv eller korkad på grund av ett färgval. Sjukt!

Självklart ska man som kvinna bära en mörkblå kostym om det är det man gillar och trivs i. Det är lika viktigt att känna att man som kvinna får och kan klä sig precis som man vill och känner sig fri att strunta i vad man förväntas bära. Vad jag tycker är galet är när man klär sig i manliga plagg för att medvetet förneka sin kvinnlighet i hopp om att få mer respekt av männen eller i arbetslivet. I grund och botten handlar det om att få lov att vara precis den man är, där alla har lika värde oavsett kön, läggning eller härkomst.

 Hur som helst, efter den spontana långa debattartikel... jag tyckte det var ett gäng fantastiskt starka kvinnor som igår visade upp en stolthet över att vara kvinnor och hur bra vi är. Vilket tal av Meryl Streep! Boss Girls helt enkelt! Nu har jag naturligtvis inte bara gjort bedömningen utifrån feminism (det skulle bli lite konstigt) utan tittat på hantverk, originalitet, sömnad, material, passform, trender och så vidare. Samt själva arbetet med att skapa ett plagg som är lika vackert/eller talande som ett konstverk och som framhäver personligheten och det bästa hos personen! (Som ni hör tar jag det här och mig själv som modekännare på väldigt stort allvar). ;)

 

 

Ljusrosa, stjärnbeströdd och gnistrande. Som en saga och Emma äger den! Halsbandet är vintage Tiffany & Co från 1909 och passar perfekt till klänningen.

 

 

Oh wow, en rosa, ljuvlig skapelse och tyll och spets och Lily bär upp den med (just det) stolthet och stryka.

 

Som en dröm. Så skirt, så vackert som ett moln målat av Monet. En klänning som är lika underbar från alla håll.

 

 

Vintrigt i svart sammet med gulddetaljer och enorma smaragdarmband med diamanter på båda handlederna, en nutidens Cleopatra.

 

 

 

 

 

 

Så häftigt! Det handmålade tyget är ett konstverk i sig och frisyren och de stora guldörhängena ger en underbar exotisk look.

 

 

 

Rosa i två olika toner, volanger i massor och en stor rosett. Coola Zoe bär upp den här romantiska klänningen med bravur!

 

 Mästerplisserat och en lek med ljus och skugga. Donatella får Naomi att se ännu mer ut som en gudinna än hon redan är!

 

Åh det var så svårt, för svårt att välja bara 10. Men jag kan ju inte ha ett inlägg med de 68 bäst klädda (blir taskigt för den 69:e och lite väl långt för er. Nu vill jag höra vem ni tyckte var Golde Globes bäst klädda?

Citycatkisses!

 

 

Bilder: Harpers Bazaar.com & People.com